Fästingar är ett blodsugande kvalster som väldigt få tycker om, de sprider sjukdomar och är riktigt otrevliga! De är parasiter som lever av att suga blod från framför allt däggdjur som katter men även från fåglar, reptiler och groddjur. Det är svårt att värja sig mot dem då man varken kan höra, se eller lukta sig till dem i naturen.
Dock så har de ju fästingen ändå ett egenvärde och funktion i naturen, exempelvis är de föda åt många djur som fåglar, grodor, paddor och spindlar.
Tyvärr blir det mer och mer vanligt med fästingburna sjukdomar, fästingar är näst värsta smittspridarna som finns, bara malariamyggan överträffar dem! Även om katter sällan får fästingburna sjukdomar, är det viktigt att du som ägare förebygger risken.
Främst är det ju utegående katter som får fästingbett, men även innekatter kan drabbas, även om det inte är så sannolikt. Din innekatt kanske får vistas på din balkong och fåglar som vistas där kan då ha överförbara fästingar.
Fästingens högsäsong är under mars till oktober, men det finns stora regionala skillnader som påverkar. De trivs bäst i hög luftfuktighet och i temperaturer mellan 7–30 grader varmt, men de kan överleva även i lägre grader än så.
Här nedan följer tips på hur du kan förebygga fästingbett på din katt, vilka sjukdomar som fästingar främst sprider och hur man tar bort en fästing på säkraste sättet. Men du kan också läsa om vart fästingarna främst finns och även en del intressant fakta om dem.
Se även våra tips på bra fästingborttagare för katt!
Innehållsförteckning
Fakta om fästingar
Fästingen är ett blodsugande kvalster som tillhör spindeldjuren. En fästing blir oftast ca två till tre år gamla men de kan bli ända upp till sex år gamla. Fästingen kan varken hoppa eller flyga, utan sitter och väntar i grönskan på lämpligt värddjur att klättra över på.
Fästingen kryper ofta omkring först i flera timmar på kroppen på sitt tilltänkta värddjur. Den har en s.k. mångflikig magsäck och stora spottkörtlar som via ett hullingförsett sugrör sprutar in ett bedövningsämne i värddjuret när de biter sig
fast. Detta i sin tur gör att värddjuret inte känner att den blivit biten. Fästingen sprutar även in ett ämne som förhindrar att blodet hos värddjuret koagulerar.
De tål inte uttorkning, så när det är riktigt varmt och få regntimmar på sommaren får fästingen det svårt att få i sig tillräckligt med vätska. Och därmed minskar deras aktivitet och man brukar då märka att katterna får betydligt mindre fästingar på sig.
Fästingar är uppdelade i tre olika familjer:
Hårda fästingar som det finns mer än 700 arter av i världen och mjuka fästingar som det finns ca 200 arter av. De hårda fästingarna är de vi främst tänker på när vi tänker på fästingar, de har hårda plattor av kitin en s.k. kitinplåt som skyddar största delen av dess rygg.
De kallas för Vanlig fästing (lxodes ricinus) – och de står för ca 95% av de angrepp vi och våra husdjur, som exempelvis katter, får från fästingar.
När de hittat ett lämpligt offer så borrar de sig ju in i huden och kan sitta där och suga blod i flera dagar. De går i dvala under vintertiden, men om det är en mycket mild vinter så kan fästingarna vakna tidigt!
De mjuka fästingarna saknar de hårda plattorna på sina kroppar och kan bara suga blod under några minuter upp till några timmar.
Den tredje sorten heter Nuttalliellidae och består av en sorts fästingar och finns enbart i Afrika.
I Sverige har vi minst 10 andra arter av fästingar, men de flesta av dem kommer sällan i kontakt med människor. Exempelvis finns Den röda fästingen och Fladdermusfästingen.
Fästingar har fyra stycken utvecklingsstadier; ägg, larv, nymf och vuxen fästing. När de är i stadierna larv och nymf behöver både honor och hanar få i sig blod för att överleva. De vuxna honorna äter en gång till och det är innan de lägger sina ägg.
Ägg – Fästinghonan har lagt mellan tusen och tre tusen ägg på marken i tät fuktig vegetation. Äggen kläcks inom en till tre månader.
Larven – Den blir ca en halv millimeter lång och när den kläcks har den sex stycken ben. Den fördriver sin tid genom att sitta och vänta på ett lämpligt värddjur att suga blod ifrån och det brukar främst vara små däggdjur som möss, sorkar och näbbmöss, men även småfåglar.
När larven väl hittat ett värddjur kan måltiden fortgå i alltifrån några dagar upp till en vecka. När den ätit tillräckligt, släpper den taget och ramlar ned på marken. Nu ömsar larven hud och övergår på så vis till nästa stadie som är nymf.
Nymfen har åtta stycken ben och blir ungefär en millimeter lång. Den har inga ögon men känner av värmen och koldioxidutsöndringen från sina tilltänkta offer och hittar på det sättet ett värddjur.
Nymfens värddjur är något större djur som exempelvis katter, men även hundar och lite större fåglar. När den ätit sig mätt ramlar även den ned på marken och ömsar sitt skinn. Den väntar sen i gräset på att växa till sig till det sista stadiet, en vuxen fästing.
Vuxen fästing är tre till fyra millimeter stor, honorna är röda med en svart prick fram och hanarna är helsvarta. När fästinghonan blir vuxen och könsmogen parar hon sig och är då beroende av att få i sig blod för att kunna lägga några ägg. Hanen däremot behöver inte få i sig något mer blod nu och kan para sig flera gånger med olika honor.
Om honan ges möjlighet så kan hon sitta upp till två veckor i sträck och suga blod ifrån ett och samma värddjur. Hon använder ofta större djur som värddjur som exempelvis kossor, hästar och rådjur men även då människor. Men när hon väl ätit sig mätt så kommer hon lägga sina ägg i en fuktig och tätbeväxt miljö för att sedan dö och därmed är cykeln fullbordad.
Var finns fästingar?
Fästingar i både Sverige och utomlands finns främst i lövskog med tät undervegetation och de söker sig till skuggiga och fuktiga platser nära vatten så som sjöar och hav. Främst finns de i strandbuskage, lundar, åkerrenar och gräsmarker. Den kan exempelvis sitta på ett grässtrå 10–20 cm från marken och vänta på ett lämpligt värddjur.
Fästingar finns numera över hela Sverige, men de som bär sjukdomen TBE- som är en virussjukdom- är de fästingar som vi främst behöver akta oss för. De befinner sig främst vid Stockholms, Uppsalas och Södermanlands kusttrakter, men även i Skåne och Göteborgsområdet.
Utomlands finns fästingar i stora delar av Centraleuropa, i Ryssland och de baltiska länderna, men även hos våra närmsta grannar som Norge och Danmark. Men de finns även att finna i Asien och Nordamerika.
Förebyggande behandling: skydda katten från fästingar
Det finns flera produkter mot fästingar som man som ägare kan prova att använda på sin katt. Bland annat finns det fästinghalsband, tabletter, fästingspray och s.k. spot-on droppar som droppas med hjälp av en pipett på kattens nacke. Ett Line-on fästingmedel appliceras i stället längs kattens rygg.
Det finns till och med elektronisk fästingavvisare som katten har kring halsen som håller fästingarna borta från din katt med hjälp av ljudvågor. Och det finns även fodertillägg man kan ge katten, där det ingår vitlök som har visat sig effektivt i kampen mot att undvika fästingbett.
Vissa produkter är det mer gift i en andra, medan andra är giftfria. Det finns även recept på hur man själv gör sitt eget fästingmedel. Som ägare får man prova sig fram om vad som passar bäst till just ens egen katt.
Det är viktigt att tänka på att Inget av skydden ger fullt ut ett heltäckande skydd, din katt kan ändå få enstaka fästingar.
Under högsäsongen för fästingar, som ju är mellan mars och oktober, är det mycket viktigt att du som ägare varje dag har koll på din katt som vistas utomhus. Klappa och känn på din katts päls och hud men var även noga med att titta efter fästingar.
De kryper ju sakta in mot huden och kan oftast hittas i kattens päls. Nästan alltid sätter sig en fästing att suga blod på och omkring kattens ansikte, haka eller öron.
Ett välfungerande och giftfritt sätt att lätt ta bort eventuella fästingar är att använda klädroller på kattens päls, men det passar sig bäst på korthåriga raser. Det är även bra att kamma kattens päls med en tät kam.
Tre smittsamma sjukdomar katten kan få från fästingen
Det är ovanligt att katter blir sjuka av ett fästingbett, men det kan ske. Detta är tre sjukdomar katter kan drabbas av och vilka symtom du behöver vara uppmärksam på.
Borrelia: Det är en bakteriesjukdom och själva sjukdomen heter borrelios, som kan orsaka sjukdom både hos djur och människor. efter att fästingen sugit blod tar det ca två till sex månader innan symtom uppstår.Borrelia behandlas med antibiotika och tyvärr finns det inget vaccin emot det.
Vanliga symtom på borrelia:
- Allmänt nedsatt välbefinnande
- Trötthet
- Feber
- Besvärande andning
- Nedsatt aptit och avmagring
- Ömhet och stelhet i leder
- Hälta- som kan vandra mellan olika ben
- Rodnad i huden på platsen för bettet
- I ovanliga fall kan njurskador, oregelbunden hjärtrytm och neurologiska symtom uppstå
Anaplasmos: orsakas av bakterien Anaplasma phagocytophilum som infekterar vita blodkroppar och vävnader. detta är den sjukdom som oftast kan orsaka symtom hos exempelvis katter.
Vid denna sjukdom uppstår symtomen en till två veckor efter fästingbettet. Behandling sker med antibiotika under ca tio dagar. Katten blir ofta väldigt mycket piggare redan efter ett till två dygn efter behandlingen startat.
Vanliga symtom:
- Feber
- Trötthet
- Ont i kropp och leder
- Stelhet
- Hälta och ovilja att röra på sig
- Nedsatt aptit och dricker dåligt med vatten
TBE- en förkortning för Tick borne encephalitis vilket står för fästingburen hjärninflammation: Sjukdomen orsakas av ett virus. en till två veckor efter bettet skett börjar symtom uppstå. Människor kan ta TBE-vaccin mot smittan, tyvärr finns det inget sådant vaccin till exempelvis katter.
Vanliga symtom på TBE:
- Influensaliknande symtom
- Huvudvärk
- Kroppsvärk
Hos var tredje individ som drabbats sprids viruset vidare till hjärnan och hjärnhinnor. Då återinsjuknar man med mer allvarliga symtom och bör omgående söka sjukvård!
Mer allvarliga symtom:
- Hög feber
- Svår huvudvärk
- Nackstyvhet
- Kräkningar
- Yrsel
- Påverkat allmäntillstånd
- Förvirring
- Kramper och förlamningar
Själva diagnosen ställs genom att ett blodprov tas och undersökning görs av ryggmärgsvätskan. Tyvärr finns ingen behandling mot TBE. Man kan bara drabbas av denna sjukdom en gång i livet och har man väl fått det så har man ett livslångt skydd.
Ta bort en fästing från katten
Det är viktigt att ta bort en fästing som bitit sig fast så fort som möjligt, detta för att minska risken att få borrelia. Fästingen måste nämligen sitta och suga blod i några timmar för att överföring av borrelia ska ske. Däremot överförs TBE viruset till värddjuret i princip på en gång.
För att underlätta så är det bra att vara två stycken när en fästing ska tas bort; en som håller katten och en som tar bort fästingen. Om du är själv så är det extra viktigt att du tar det i lugn takt för att inte stressa katten och klappar den med mjuka rörelser över pälsen för att hålla den lugn.
Det finns olika hjälpmedel att använda sig av när en fästing ska tas bort, som ägare får man prova sig fram vilket av verktygen som man känner sig mest bekväm med. Du kan använda dig av en pincett- det finns också speciella fästingpincetter, eller så kan du använda dig av en fästingtång, fästingkrok, fästingplockare, eller ett fästinglasso. Ett fästinglasso är lätt att använda och kan rekommenderas speciellt till de djur som har svårt att bli fasthållna.
Ta tag om fästingen så nära huden som möjligt och dra den långsamt rakt ut. Om du inte skulle få med hela fästingen så låter du det som blev kvar sitta där för kroppen brukar vanligen stöta bort det själv. Men var uppmärksam på ändrat beteende hos din katt som trötthet, feber och muskelvärk. Tvätta gärna bettstället med tvål och vatten eller desinfektionsmedel.
Efteråt kan såret där fästingen satt bli rött och inflammerat och man kan känna som en bula eller knöl där. Tvätta då med bakteriedödande medel tills svullnaden går ned.
Här hittar du guider till bra prylar för katter!
