Vandrande pinnar är ett fascinerande och spännande litet djur som dessutom är väldigt lättskött. Att vara husdjursägare kommer dock alltid med ett ansvar och även dessa säregna små varelser behöver omvårdnad och tillsyn. 

I den här artikeln kommer vi att fokusera på allt man behöver veta om man funderar på att skaffa vandrande pinnar. Vi kommer att besvara alla frågor du kan tänkas vilja veta om vandrande pinnar och hur man sköter om dessa små djur!

Se även våra tips på terrarium för vandrande pinnar!

Vad är en vandrande pinne?

Vandrande pinnar är en typ av insekt som återfinns i omkring 2500 arter. Till utseendet påminner vandrande pinnar om torra, tunna trädkvistar eftersom de har ett naturligt kamouflage för att smälta in i sin omgivning. 

De har en säregen hållning med frambenen långt utsträckta framför huvudet och de kan till viss del skifta i färger och bli mörkare eller ljusare. Färgskiftningen uppstår när den vandrande pinnen reglerar sin kroppstemperatur. Vandrande pinnar har också vingar, men på många arter är de så små att de inte syns.

Vandrande pinnar återfinns i många olika storlekar, från några få centimeter upp till 60 centimeter. En del är tunna som sytrådar medan andra kan väga upp mot 50 gram. Honan är i regel större än hanen. En intressant detalj är att det bara finns honor bland vissa arter, men dessa kan ändå fortplanta sig. 

Carausius morosus Vandrande Pinne

Den art som oftast påträffas i fångenskap, och som finns att köpa i djuraffärer, heter Carausius morosus och kommer ursprungligen från Indien. Denna art är väldigt lättodlad då honorna lägger obefruktade ägg som sedan utvecklas till honor. Arten har alltså överlevt i fångenskap i över hundra år – utan hanar. Carausius morosus brukar bli omkring 10 centimeter lång som fullvuxen. 

I vilt tillstånd återfinns vandrande pinnar i tropiska och subtropiska områden. Många arter påverkas mycket negativt av den pågående regnskogsskövlingen.

Var köper man vandrande pinnar och vad kostar de?

Att införskaffa en vandrande pinne är ingen kostsam affär och den vanligaste arten, Carausius morosus, brukar ligga på 10-50 kr. Ibland säljs även ägg för en billigare peng för de som föredrar att se äggen kläckas hemma. 

Eftersom vandrande pinnar förökar sig snabbt så behöver man inte lägga pengar på att köpa flera stycken då antalet kommer att öka naturligt om man så önskar.

Vandrande pinnar kan köpas i djuraffär eller hos privata uppfödare. 

Hur gamla blir vandrande pinnar?

Vandrande pinnar har en livlängd på 1-4 år beroende på art. I fångenskap kan man räkna med att pinnarna lever i 1-2 år medan medellivslängden i det vilda brukar uppgå till omkring 3 år. 

Vad behöver man införskaffa när man köper vandrande pinnar?

Vandrande pinnar är lättskötta husdjur som kräver förhållandevis lite tid i form av tillsyn och omvårdnad. Det är dock viktigt att de får möjlighet att bo i en optimal miljö och tillgång till mat och vatten. 

Nedan har vi listat de tillbehör man behöver införskaffa inför ett köp av vandrande pinnar.

  • Terrarium eller akvarium, helst med tak i form av finmaskigt nät
  • Bottenströ
  • Kvistar, grenar, pinnar och eventuell annan inredning
  • Blomspruta
  • Hygrometer (valfritt)
  • Värmelampa (valfritt)

Hur bör vandrande pinnar bo och hur inreder man terrariet?

Eftersom vandrande pinnar räknas som ryggradslösa djur finns det tyvärr inga lagar som reglerar hur de ska bo. Däremot bör man tänka på att terrariet ska vara rymligt, rymningssäkert och ha god ventilation. Det är också praktiskt om det är lättstädat. 

I vilt tillstånd lever vandrande pinnar i träd och höga buskar, så terrariet får med fördel var högt och tillåta klättring. 

Även om det inte finns någon lagstiftning om hur stort terrariet måste vara så är finns det naturligtvis rekommendationer. Terrariet ska vara tillräckligt stort för att pinnarna ska kunna röra sig fritt och kunna ömsa sitt skal. Vandrande pinnar vill gärna hänga upp och ner när de ömsar skal så det är bra om taket i territoriet består av någon typ av finmaskigt nät där de kan hänga fritt.

En bra tumregel är att välja en bur som mäter minst 3 gånger pinnens kroppslängd i höjd och 2 gånger kroppslängd i bredd. Har man fler än en vandrande pinne måste man addera utrymme för varje djur.

Bottenmaterialet bör bestå av ett fuktighetshållande material i form av exempelvis, jord- och sandblandning, spån, kokosfibrer eller torv. Vidare behöver vandrande pinnar ett hem med bra klättermöjligheter vilket innebär att man bör inreda buren med pinnar, grenar och kvistar. Det finns även vackra akvarierötter med spännande form som man kan inreda med. 

För att skapa en så verklighetstrogen miljö som möjligt kan man även placera stenar och andra detaljer i terrariet. 

Eftersom vandrande pinnar härstammar från tropikerna mår de som bäst i hög luftfuktighet. Den ideala temperaturen är 25-30 °C men de klarar av att leva i vanlig rumstemperatur. 

Hur rengör man terrariet?

Grenar och kvistar bör tas bort när bladen vissnar och ersättas med nya. Även bottenmaterialet bör bytas ut med jämna mellanrum för att ta bort avföring och urin. Vandrande pinnar lägger även ägg i bottenmaterialet så dessa bör tas bort och slängas i en försluten påse om man inte vill ha nya små pinnar. 

Vad äter vandrande pinnar?

Vandrande pinnar är växtätare och deras huvudsakliga föda består av blad. De flesta vandrande pinnar har dock sina favoritväxter, så det bästa är att prova sig fram för att se vad de föredrar. Det är viktigt att vara uppmärksam på vad de gillar och inte eftersom vandrande pinnar helt enkelt inte äter blad de inte tycker om och därmed kan svälta ihjäl. 

Det är oerhört viktigt att växterna är obesprutade så om man plockar födan utomhus bör man gå en bit bort från trafikerade vägar och försäkra sig om att växterna inte är besprutade med bekämpningsmedel. 

Förslag på bra föda är blad från bärbuskar och stenfruktsträd som plommon- och körsbärsträd. Vandrande pinnar brukar även var förtjusta i maskrosblad, ek- och hasselblad och rosor. 

Vintertid, då man inte har möjlighet att plocka maten utomhus, kan man mata vandrande pinnar med exempelvis ekologiska salladsblad och örter, och snittrosor och murgröna. 

Hur dricker vandrande pinnar?

Vandrande pinnar släcker törsten med vatten, men det är viktigt att man inte ställer ner en vattenskål i terrariet – då riskerar de nämligen att drunkna. Istället ska man använda en blomspruta och spraya vatten över burens växter. Vandrande pinnar får nämligen i sig vätska genom de små vattendroppar som fastnar på bladen.

När man ändå är igång kan man även spraya lite vatten på terrariets väggar och lock för att bibehålla luftfuktigheten då vandrande pinnar trivs i en miljö med hög luftfuktighet. Man ska dock aldrig spraya vatten direkt på de vandrande pinnarna. 

Hur tar man hand om vandrande pinnar?

Vandrande pinnar är lättskötta djur som inte kräver särskilt mycket underhåll. Man bör som sagt spraya territoriet dagligen för att pinnarna ska ha vatten att dricka och för att upprättahålla luftfuktigheten.

Gällande föda så tar man helt enkelt bort blad och kvistar när de börjar vissna och bli torra och ersätter med nya. Bottenmaterialet ska bytas med jämna mellanrum för att ta bort urin och avföring. De eventuella ägg som kan finnas bland bottenmaterialet ska tas om hand och slängas i en försluten påse om man inte önskar fler pinnar. 

Kan man tämja vandrande pinnar?

Vandrande pinnar är inga sällskapsdjur på så sätt att de är i behov av närhet och gemenskap och de kan heller inte lära sig tricks eller lydnad. 

Det går bra att lyfta upp dem, men man bör vara väldigt försiktig då de är ömtåliga och sköra. Vill man bära pinnen ska man i första hand sträcka ner handen i buren och låta den klättra upp på handen. Om det inte fungerar lyfter man pinnen försiktigt i mitten av kroppen. Om pinnen inte släpper grenen eller kvisten den håller sig fast i blir man tvungen att ge upp – annars finns det risk för att man sliter av ett ben eller två.

Däremot kan vandrande pinnar vara underhållande att observera då de ofta står på en kvist och “dansar” till en icke-existerande melodi. Det pinnen egentligen sysslar med är att den försöker efterlikna en kvist som svajar i vinden, vilket är en instinkt för att undkomma rovdjur. 

Hur förökar sig vandrande pinnar?

Som vi tidigare nämnt så kan vandrade pinnar föröka sig utan inblandning från hanen. Honan besitter alltså förmågan att reproducera sig själv, men kan då bara få avkommor i form av honor. När honor hamnar i fångenskap börjar de alltså att föröka sig på eget bevåg.

Vandrande pinnar i forma av hanar är underrepresenterade även i vilt tillstånd och vissa arter verkar ha eliminerat hanar helt från sin art. 

Vad gör man med vandrande pinnars ägg?

Vandrande pinnar lägger en hel del ägg under sin livstid. Dessa påminner om små bruna frön och hittas i bottenmaterialet. 

Vare sig man vill behålla dessa eller göra sig av med dem så bör man ta äggen ur buren. Vill man ha nya små vandrande pinnar förvarar man äggen i en separat burk med nätlock och sandtäckt botten. Sedan sprayar man dagligen lite vatten över äggen till de kläcks, vilket brukar ta 3-4 månader.

Vill man däremot inte ha fler vandrande pinnar utan istället vill göra sig av med äggen så placerar man dessa i frysen under några dagar. Därefter kan man slänga dem bland vanliga sopor, förslutna i en plastpåse.

Bits vandrande pinnar?

Vandrande pinnar attackerar varken människor eller andra djur – med andra ord så bits de alltså inte. Vid trångboddhet kan de däremot börja äta av varandra av misstag. 

Vad gör jag om den vandrande pinnen blir sjuk?

Det är betydligt mycket lättare att förebygga ohälsa än att bota pinnen när den väl blivit sjuk. Korrekt skötsel och rätt föda är det som i första hand förebygger sjukdom hos vandrande pinnar. 

Vandrande pinnar är oerhört känsliga för bekämpningsmedel, besprutad mat och mögel. De behöver också stort vertikalt utrymme för att kunna ömsa skal. Om utrymmet är begränsat kan pinnen bli deformerad och i värsta fall dö.

Kan vandrande pinnar lämnas ensamma när man reser bort?

Vandrande pinnar är inte i behov av mänskligt sällskap för att överleva, men däremot behöver de daglig tillgång till mat och vatten. 

Man brukar säga att en helg är en bra tumregel för hur länge man normalt sett kan lämna vandrande pinnar ensamma utan tillsyn. 

Innan man lämnar pinnarna ensamma hemma bör man se till att buren är rengjord och försedd med färska växter. Man ska också kontrollera att ingen gammal mat har fastnat någonstans och riskerar att börja mögla – vandrande pinnar kan nämligen dö av mögel. 

Vidare bör man se till att territoriet är fuktigt och att pinnarna har ordentligt med färsk mat. 

Vidtar man vissa specifika åtgärder kan pinnarna dock lämnas ensamma uppemot en vecka. Det allra viktigaste är att se till att pinnarna har tillgång till vatten vilket kan lösas genom att man införskaffar en så kallad fogger, eller hygrometer. 

En fogger förser bladen med vattendroppar som pinnarna kan dricka och ser dessutom till att växterna inte torkar ut och vissnar. Innan man reser i väg bör man kontrollera att foggern fungerar som den ska.

För att se till att pinnarna har färsk mat som räcker i flera dagar kan man ställa in en kruka i territoriet, exempelvis en örtplanta. I sådant fall är det viktigt att krukan är förankrad och inte kan välta samt att den inte läcker vatten som pinnarna kan drunkna i. 

Det är också av yttersta vikt att förse pinnarna med mat som de tycker om när man reser iväg då de hellre svälter ihjäl än äter mat som inte faller dem i smaken. 

En annan sak att ha i åtanke är att territoriet ska placeras på en plats utan direkt solljus. Vandrande pinnar gillar värme men vill för den sakens skull inte bli bländande. Man bör också se till att det finns en skuggig plats i territoriet där de kan gömma sig. 

Sammanfattning

Vandrande pinnar är ett billigt och lättskött djur som lämpar sig bra som ett första husdjur eftersom ansvaret inte är övermäktigt. Dessutom sträcker sig inte åtagandet längre än 1-2 år. Man bör dock vara uppmärksam då honan besitter förmåga att reproducera sig på eget bevåg vilket innebär att de snabbt kan föröka sig. 

Vandrande pinnar är billiga att underhålla och under stora delar av året kan man plocka födan direkt från naturen. Man kan även frysa in färska blad så att man har ett förråd inför vintermånaderna. Det är dock av yttersta vikt att se till att växterna inte är besprutade med bekämpningsmedel då vandrande pinnar kan dö av dessa gifter. 

Vandrande pinnar dricker inte ur vattenskålar eller vattenflaskor, utan genom små droppar man sprayar över blad och växter i territoriet. Därför behöver man en blomspruta eller sprayflaska som hjälpmedel för att hålla territoriet fuktigt.

Är man ute efter ett mjukt litet djur att kela med är dock inte vandrande pinnar ett passande alternativ då de är sköra och ömtåliga och dessutom saknar behov av fysisk kontakt. 

Var artikeln hjälpsam?

Genomsnittligt betyg 4.9 / 5. Antal röster: 11

Inget betyg satt